Det utmärkande vid trädet är dess förmåga att bilda ved
                                 och det är veden som material vi här ska se närmare på.
 
        
         Allmänt om tillväxt och vedbildning
          
           Trädet vill i början av sitt liv växa till sig snabbt och
         speciellt hos barrträdet är veden som bildas de första
         10 - 20 åren lösare och krymper mera än den senare.
         Andelen av denna svagare ungdomsved bliver större
         om trädet i sin ungdom har en hög tillväxt.  
         Hos en del träd, som tallen, kompenseras denna svaghet
         senare med bildningen av kärnved.
           Kärnved är veden längst in som inte längre används till
         transport av vatten  -  hos en del träd fylls porerna i
         kärnan med fenoler och hartser och giftiga ämnen.
         Dessa skyddar mot nedbrytande organismer och ger
         en tyngre och hårdare ved med attraktiva mörkare
         färgskiftningar och större beständighet.
          Den yttre veden kallas splinten och fördelningen av
         mängden splint och kärna varierar mycket. Ek och
         lärk har mycket kärna, björk egentligen ingen alls.
   
 
     Våra träd bildar sin ved på tre olika sätt som präglar
   deras egenskaper och utseende.
     Barrträden börjar våren med att bilda en grovporig ved
   och fortsätter med detta så länge villkoren tillåter.
   När växtprocesserna avtar bildas ett lager tätare ved
   och därvid uppstår årsringarna där den ljusare, lättare
   vårveden varierar i storlek alltefter hur stark tillväxten varit
   och sommarveden, den mörkare delen, har regelbunden tjocklek.
     En del lövträd uppvisar också årsringar och kallas de
   bandporiga lövträden. Dessa börjar med att anlägga en grovporig
   ved och övergår sedan till en tätare som de bygger vidare på
   resten av växtsäsongen. Deras ved blir tyngre och hårdare
   vid hög tillväxt i motsatts till barrträdens som bliver lösare och lättare.
     Det tredje sättet är de ströporiga lövträdens, som inte
   gör någon skillnad på vår- och sommarved och därför
   inte har tydliga årsringar och ej heller inom samma sort
   uppvisar några större variationer i vikt, hårdhet eller utseende .
 
       
 
      
     
         Torkning, fukt och krympning.
 
          Innehållet av vatten i veden mäts i % och kallas fuktkvot. Om fuktkvoten är 100% betyder det att det viktmässigt finns lika mycket     
        vatten som torrsubstans. Vid 50% hälften så mycket vatten.
          Veden torkar i två steg.   Först avdunstar det "fria" vattnet (det som finns i porerna). Sedan vid fuktkvot 25 - 30% börjar det kemiskt
        bundna vattnet i cellväggarna att avdunsta och då börjar också veden krympa.
          Veden upptar och avger fukt, sväller och krymper beroende på luftens fukthalt (veden arbetar). Denna känslighet för luftens           
        fuktväxlingar är olika för olika träslag och viktig för val av sort vid olika arbeten.
          Lind, Bok, Fågelbär - rör sig snabbt.
          Björk, Al, Hägg, Ask, Rönn, Ek, Lönn, Plommon, En, Äpple - medel.
          Alm, Asp, Gran, Lärk, Poppel, Päron, Oxel, Tall, Pil, Sälg - är relativt stabila. 
        Veden krymper och arbetar  i tre olika riktningar.
        Längs med fibrerna nästan inget (0,5%).
        Längs med årsringarna dubbelt så mycket som på tvärs av årsringarna.
        Denna skillnad gör att spänningar uppstår och virket kan slå sig.
        Ju större skillnaden är dess större deformation.
        På grund av detta slår sig Lärk och Bok gärna, medan Lind och Ask är väldigt stabila.
          En tredjedel av vedens totala krympning sker från brädgårdstorrt (fuktkvot 18%) till möbeltorrt (fuktkvot 8%).  
   
       Krympning   i procent från rått till absolut torrt virke.  
 
 Pil 5,35   Ask 5,70   Lönn 6,20   Päron 6,30   Björk 6,55   Oxel, Äpple 7,00   Plommon  8,00
 Sälg 5,50   Tall 5,85   Lärk 6,30   Asp 6,40   Ek 6,70   Hägg, Al 7,10   Bok  8,05
 Poppel 5,55   Gran 6,10   Rönn 6,30   Lind 6,40   Fågelbär 6,85   Alm 7,20   Avenbok  9,15
       
 
 
     
        Vikt och täthet (densitet)
 
       Tätheten är ett uttryck för virkets kvalitet och den kan variera mycket både för det enskilda trädet,
       inom träslaget och träslagen emellan.
       Tabellen anger träslagens torrdensitet.   Hur många kilo 1 m3  väger, när virket är absolut torrt.
 
  Gran  Tall  Asp  Al  Sälg  Lind Lärk  Alm  Ask Lönn Björk Rönn Fågelbär  Bok  Ek Päron Äpple Oxel Plommon Syrén Avenbok
Min  300  480  490 500  530  530  550  550  550  560  630   640   650  670 690  700  700  720  800 800 830
Max  480  530  540 550  530  570  640  670  800  650  670   640   650  720 720  700  700  720  800 900 830
 
 
    
 
        Hållfasthet.     Tabellen anger ett medelvärde av vissa träslags motståndskraft vid drag- och tryckpåverkan vid 12-15% fuktkvot.
                                   Hållfastheten är beroende av fuktkvoten.
                                   Från brädgårdstorrt (fuktkvot 20) till snickeritorrt (fuktkvot 12) ökar styrkan med 60%.
                                   Från rått till absolut torrt ökar den med upp till 100%.
                                  
 
  Poppel Sälg Gran Alm Asp Al Ask Päron Tall Fågelbär  Ek Lärk Lind En Lönn Bok Björk
Min 47 57 66 68 75 78 80 83 83 85 90 92 92 93 95 105 107
Max 65 63 84 105 82 95 120   89   100 94 106   117 118 123
       
 
 
 
        Hårdhet. 
      Allmänt gäller att virkets ändyta är dubbelt så hård som längsytan och att torrt virke är dubbelt så hårt som rått.
      
  Gran Al Sälg Lind Asp Tall Lärk Alm Björk Lönn Bok Ask Ek
  1,2 1,4 1,5 1,6 1,7 1,9 1,9-2,5 2,1-3,8 2,2-2,7 2,5-3,5 2,7-4 3-4,1 3,4-4,1
 
 
 
 
 
        Beständighet.
      Trä som skyddas mot fukt har mycket lång livslängd, men med fukten kommer bakterier, svampar och insekter
        som förmår att bryta ner vedens substanser eller äta upp den. Tillgängligheten på syre spelar också roll - således
        kan trä under vatten eller under mark hålla väldigt länge.
        Generellt är att all splintved har låg beständighet medan variationen är stor för olika träslags kärnved.
       
        För kärnved i markkontakt gäller följande indelning:     Beständig :                  Ek
                                                                                          Måttligt beständig :    Lärk, Tall
                                                                                          Svagt beständig :        Alm, Gran
                                                                                          Icke beständig :          Lönn, Al, Björk, Bok, Ask, Lind.
 
 
         Svampar.     Virket angrips av svamp när det är varmt och fuktigt - känsligast är nysåget virke som har färska
                                 näringsämnen och där fuktigheten är hög; här kan blånadssvamp göra virket prickigt redan efter
                                 någon dag. Mögel- och rötsvamp kommer efter längre tids fuktpåverkan.
                                
                                 Blånadssvampar kommer vid fuktkvot 30-70% och i temp. från  -3  till +400.
                                 Blånad virke har svårare att torka men är inte påverkat i hållfasthet.
                                 Mögelsvampar kommer vid 20-120% fuktkvot och i temp. 0-550 .
                                 De påverkar inte hållfastheten, men kan medföra lukt- och allergiproblem.
                                 Rötsvampar bryter ner veden och trivs bäst vid 60% fuktkvot.
 
             
       
      
       Allmänt om trädens ved.
 
         Byggmaterial.
         Trä leder värme dåligt och kan samtidigt lagra mycket värme. Trä upptar långsamt luftens fukt och avger den när luften är torr.
         Detta gör att trä isolerar väldigt bra och väggar i massivt trä ger ett sunt och behagligt inomhusklimat.
         Trä antänds vid över 2500C och massivt trä i grova dimensioner brinner långsamt och kontrollerat vilket ger möjlighet att
         bygga brandstabilt.