Al

Älvornas träd        (alnus)


"Hugg henne för hennes knä,
medan - du får se att hon kan blöda.
Varifrån tror du,
sedan - träet får sin safter så röda?
Fråga blott höstmånen,
i nedan - fråga de osaliga döda!"

Klibbalens ved och bark som färgas röd vid fällning används vid rökning. De färska klibbiga löven fångar löss och loppor och lukten jagar bort råttor och möss. På sovkammarens golv, mellan kålplantorna, i hönshuset, under och över säden i ladan. Mellan ostar och instoppad i vilt mot mask. Den giktsjuke täcks i sömnen med löv. Allmänt mot inflammation och svullnader. Färgning med bark och slipstensdy ger svart. Sot av al ger bra trycksvärta.

Veden

Gråal och Klibbal   (Klibbalens ved anses vara den bäste)

En vacker röd och lätt ved som är enkel att bearbeta. Den spricker inte, behåller en slät yta i fuktig miljö och absorberar lite värme. Lämplig i bastun såväl som för svarvaren och bästa veden för träskor. Kärnan är mycket beständig under vatten och har använts som grundpålar för stora hus i sank mark, utborrade som vattenledningar under jord, beklädnad i brunnar och för att tillverka pumpor då den är formbeständig. Alen ger bra brännved och träkol pga. sin låga tjärhalt. Hela stammar kan man urholka till båtar. Kan prepareras mot mask genom att läggas i gödselstacken och sedan rökas. .